Ruined city of Rhest

Efter att den norra vägen äntligen hade öppnats så var nästa checkpoint att hitta de lokala alverna som enligt druiderna skulle leva i träskmarken Blackfens. Vi hade inte mycker info att gå på utan bestämde oss för att rida fram tills att marken inte längre bar våra riddjur och sedan fortsätta vår väg till fots.

Vi färdades något syd-väst från vägen in mot Blackfens, för att inte närma oss Rhest för mycket. Efter några timmar så blev marken för svårframkomlig så vi var tvunga att lämna hästarna och fortsätta in till fots. Djupa pölar här och där och stundtals stora sjöar som uppenbarade sig gjorde det svårt att ta sig fram. Ibland passerades också stora vassöar mitt ute i fuktiga och blöta landskapet.

Det började bli sent och myggen bett tilltog i antal och styrka. Vi bestämde oss för att tillfälligt slå läger för att vila ett par timmar vid en liten vassbeklädd ö. Farkor närmade sig först, trött och sliten efter den mödosamma färden. Plötsligt ser resten av gruppen hur vassen börjar röra sig väldigt snabbt. Ett hemskt skrik bryter ut och ut kommer en stor hemst varelse till hälften ödla och hälften drake.

Striden som utbröt varade inte längre än ca 30 sekunder. Med en effektiv strategi lyckades monstret besegras utan större skador. En entangle lyckades begränsa dess rörlighet samtidigt som en svärm med pilar och magic missiles mjukade upp den. När Eluard sedan med sin guds kraft gick in i närstrid och landade 2 välriktade slag så vek den sig.

Vad var detta nu för monster vi mötte? Aldrig tidigare hade vi varken sett eller hört talas om något likannde. Bådade inte speciellt bra, och det skulle bli ännu värre. Direkt efter att monstret föll så syntes något stort mörkt flygande på himlen. Vi kastade oss genast i skydd av vassen och kunde snart identifiera det som en grupp jätteugglor med ryttare.

Uggleryttarna skulle visa sig vara de lokala Tiri Kitor älverna. Efter en kort presentation och förklaring till vad vid hade i Blackfens att göra fördes vi till Storsong Hill, deras hem ute i Blackfens. Vi mötte samtliga av deras större ledare däribland Killiar Arrowswift, Sellyria Starsinger, Trellara Nightshadow samt Illian Snowmantle.

Efter ett längre möte med de styrande rådet hos Tiri Kitor i Starsong Hill så lyckades vi få dom att hjälpa oss i kampen mot Red Hand of Doom. Killiar lovade att följa med oss till Rhest för att försöka stoppa vår gemensamma fiende och Tiri Kitor kommer även att bistå med läkeresurser samt boende när vi så behöver samt transportation i Blackfens med de jättelika ugglorna.

En begravningscermoni hölls på kvällen för Sellyria Starsingers dödade bror som föll offer för det groteska monster vi fällde i träskmarken. En något svajig insats ifrån oss i form av sång och dans avslutade kvällen som redan hade börjat bli tidig morgon. Vi samtalade som kortast med Illian som lovade att sälja oss en del magiska potions och scrolls innan vi lämnade Starsong Hill för Rhest och det som komma skall.

Solen steg upp över horisonten även denna morgon och vi packade ihop vår utrustning och begav oss till Illian för att göra de sista inköpen, även den lokala utrustningsbutiken fick ett besök av Anor som var tvungen att fylla på sin koger. Efter några minuter var vi alla redo att ge oss av mot Rhest och så blev det. På jätteugglorna färdades vi snabbt över träskmarken och Rhest kunde skymtas. Vi bestämde oss för att landa ca ett par hundra meter väster om Rhest för att få en så kort väg in mot de två huvudbyggnaderna som möjligt. Efer en kort avsökning av närområdet ryckte vi fram mot sjöns kant. Nu var det två stora byggnaderna väl inom synhåll.

Another one bites the dust

Jarett Nurth's återstående tid blev kort i hennes grotta, då hon fick emot sig en grupp väl förberedda äventyrare som använde både list och kraft för att bekämpa henne. Morbald lyckades först få henne ur balans med en Grease sedan följde barden Farkor upp med en Lesser Confusion för att göra saken ännu enklare. Anor hade sedan inga problem med att borra in ett par pilar i den ondskefulla kvinnans kropp.

Efter en kort sejour tillbaka till Drellins Ferry där vi alarmerade om Jarret's påhittigheter så vilade vi upp oss en natt för att tidigt nästa morgon bege oss upp mot Brindol och den östra delen av dalen. På vägen stannade vi kort till i dom små byarna Terrelton, Nimon Gap och tillslut Talar. Man kunde tyldigt se att människor i byarna var desperata på situationen i dalen och att många hade begett sig av mot Brindol för att söka skydd mot den stora armén.

Vi lärde känna en kvinna vid namnet Leille i Terrelton som var en präst av St.Cuthbert. Hon rådde oss att inte slösa tid på att stanna kvar i staden och ta itu med de problem vi tyckte oss kunna se utan att fortsätta mot vårt i öst.

Väl framme i Talar så blir vi varse en gallopperande ryttare i utkanten av byn. Anor lägger märke till hästens mundering och kan snabbt identifiera det som en av Brindol's styrkor. När personen närmar sig mer så ser vi att det är kvinna med svart hår som är klädd i Brindol's blåa och guldiga kläder. Hon stannar och är märkbart utmattad. Hon varnar oss att den norra vägen är blockerad av fienden och att den enda handelsvägen är avskuren. Hon markerar platsen på vård karta vi beslagtagit av Koth i Vraath Keep. Vi informerar henne om vår grupp och vår agenda samt delger henne all information vi lyckats insamla under vår tid i dalen varpå hon genast ber oss om en av våra hästar för genast ge sig av tillbaka till Brindol för att informera lorden av Brindol.

Iväg rider hon i full fart och endast ett dammoln följer i hennes riktning. Långsamt börjar vi se oss omkring efter någonstans att äta en bit mat och dricka något för att släcka vår törst. Högt uppe i skyn lägger Anor märke till något flygande som är på väg ner i snabb takt. Det är någon sorts bevingad varelse med 3 huvuden. Farkor identiferar varelsen som en Chimera, en på magisk väg framavlad drakliknande varelse.

En ganska häftig strid bryter ut men tack vare både väl riktade pilar och en hel del magiska trick så bekämpas den och vi grupperar om oss för vidare färd norrut mot blockaden som kvinnan markerat på vår karta. Vi införskaffar ny utrustning i Talar och söker information om ett druidsällskap som ska finnas i området. Det visar sig att de ska befinna sig en bit in i Witchwood precis vid floden som leder in från Talar.

Mycket riktigt så stötte vi på druiderna dagen efter innan vår avfär mot vägblockaden. Vi får veta att sägnen om att skogen ska vara fylld med spöken inte stämmer och att driuderna inte har möjlighet att hjälpa oss mer än tak över huvudet om vi skulle behöva det någon gång. Druiderna berättar också att det finns en grupp alver som lever i trakterna av Lake Rhest som vi bör söka upp.

Färden upp mot vägblockaden var lugn, inget inträffade under ritten dit. Väl framme så kunde vi bekräfta kvinnan från Brindol's berättelse. Ett stort fort av timmer var placerat mitt över vägen och flera övergivna och förstörda vagnar kunde skymtas i vägkanten längre bort vid sidan av vägen. Ett par personer kunde skymtas på den övre våningen av byggnaden. Vi bestämmer oss för att avvakta och se hur deras patrulleringsmönster är, och efter en kort stund bestämmer sig Farkor för att göra sig osynlig med en Inivisiblity och ta sig fram för att scouta området.


Efter en kortare överläggning bestämmer vi oss för att försöka lura goblinoiderna genom att placera ut en större mängd pengar på marken utanför deras fästning i hoppet om att det ska bli bråk och ett flertal försvarare ska storma ut. Då skulle Farkor lätt kunna smita in, osynlig, och låsa ute dom för att vi därpå storma fram och angripa dom på öppen mark. Dock så gick det inte riktigt så bra, utan endast en goblin kom ut. Plan B var då att släppa en Fireball i höjd med palisaden så dom på taket och den återvändande goblinen också fick sig en kyss.

En svår strid bröt ut, med ett 10-tal hobgoblins samt 2 ogres bekämpades relativt lätt med hjälp av ett par Fireball scrolls. Den sista ogren gav oss väligt oroväckande information i utbyte mot dess liv, nämligen att Saarvith har sällskap av en drake och att dom blev beordrade att hålla fästningen till alla pris. Med denna vetskap så är vårt nästa mål, Rhest, ett mycket alvarligt sådant.

Vår kosa styr nu mot Lake Rhest och alverna som druiderna utanför Talar berättade om. Om vi kunde skapa en allians med dom också så har vi säkerligen fått en mycket värdefull allierad då de inte bara kan närområdet utan också säkert är väldigt formidabla krigare.

Jarret Nurth

Dagen efter vi återkommit från Skull Gorge Bridge och lämnat den sista informationen så blir Drellyns Ferry överfallna av hobgolin worg riders. På kvällen så hör vi hur Eluard bankar på dörren och något är på gång. Utanför står Jarret Nurth och talar om att hon inte kan sova och att hon är förtvivlad över situationen och att hon måste lämna byn. Till oss ger hon ett par potions som tack för all hjälp. Vi misstänker inte på något sätt henne, utan fortsätter i god tro.

Senare på natten överfalls Drellyns Ferry och vi beger oss genast ut ur värdshuset. Eldar lyser upp andra sidan floden och vi kan skymta fiender som springer runt och attackerar byborna. Vi bestämmer oss gensast för att bistå dom.

Efter en tuff strid med inte bara hobgolins och worgs, utan en ihärdig spell caster (Zhul War Adept) som också hade talang för elektrisitet så fick vi tillslut kontroll över striden och kunde undsätta den västra delen av byn. Dock så skulle det visa sig att de potions vi tagit emot av Jarret Nurth var förgiftade.

Efter striden inne i Jarret's hus så började Geth och Ilzzt förhöret med den nämda. Vi tvingar henne till att komma med till Norro Wiston för att lägga ed på det hon bekräftat. De magiska dryckerna hade hon fått av den stora markägaren Iormel. Efter att ha gått med på att Jarret ska byta om till lite mer utomhusliga kläder blir allt tyst och Jarret försvinner. Vi förstår snabbt att hon tagit sig ut genom fönstret och givit sig iväg. Efter en lång tid spårning får tillslut Anor upp färska spår som leder djupt in en skog straxt utanför byn. En bäck leder upp till en ravin där vi sedan stöter på Jarret igen. Vi verkar ha hittat hennes gömställe då det är flera tecken på religösa tecken och skrifter i berget som bekräftar misstankarna om att hon har en annan agenda. Redan vid ankomsten till Drellyns Ferry vid första mötet med Jarret så kunde vi urskilja en medaljong av någon sort som senare skulle visa sig vara av slaget som anhängare utav Erythnul bär, God of Slaughter.

Jarret Nurth's dagar är räknade, hur det än kommer att sluta.